Det väl kanske dags att skriva lite om min tid i Israel. Jag befann mig i Israel mellan den 13 juni 2011 till 12 augusti 2011. Två månader så att säga. Jag åkte dit för att arbeta på en kibbutz. Jag tänkte hela tiden att jag absolut inte ville åka till öknen och bo där i två månader, eftersom jag inte har något övers för öken sedan jag var i Saharaöknen år 2005. Jag valde att göra allting själv istället för att låta SVEKIV göra pappersarbetet åt mig. Jag hade två skäl att göra det själv. Det första var att man sparar pengar på det. Mitt andra skäl var att SVEKIV kräver att man befinner sig på kibbutzen i minst tre månader. Jag kunde inte stanna där i tre månader eftersom jag var tvungen att åka tillbaka för högskolestudier. Det var ett skönt avbrott från studierna. Jag gillar dessutom att resa och uppleva andra kulturer.
Israel är ett mycket litet land med stor befolkning. Det bor 7 miljoner i Israel, som är ungefär lika stort som Småland. Jämför Småland som bara har lite över 700 000 invånare. Om man tittar på kartan så ser man att det skulle finnas plats för flera Israel inom Sveriges gränser:

Jag flög till Ben Gurion Airport som ligger nära Tel Aviv. Tel Aviv är den största staden i Israel. Vill man arbeta på en kibbutz som volontär, som jag var, så får man åka till “volontärer till kibbutzers riksorganisation” eller vad man nu kan kalla det, som ligger i Tel Aviv. Jag trodde att jag skulle åka samma dag eller dagen efter till den kibbutz som jag skulle till. Man får inte reda på i förväg om vilken kibbutz man ska till. Jag trodde att det skulle vara så eftersom jag landade i Israel ungefär klockan 5 på morgonen och att de dessutom vet att jag ska komma. Detta var måndagen den 13 juni. Jag fick reda på att den som visste det hade en ledig dag så jag var tvungen att återkomma nästa dag för att ta reda på det. Det blir svårare att få en plats om man bara ska stanna två månader. Jag blev ombedd att återkomma dagen efter. Jag bodde på Hayarkon 48 som är ett billigt vandrarhem som jag gillade. Jag besökte kontoret som jag hade varit dagen innan och frågade om jag hade fått en plats där. Det hade jag inte. Jag var inte så glad över det eftersom det är dyrt att leva i Israel. Dessutom bodde jag ungefär 50 meter från stranden så priserna var ännu högre där. Nästa dag på onsdagen som var den 15 juni och det var då som jag fick reda på vart jag skulle. Jag skulle till Revivim söndagen den 19 juni. Jag skrev om min dag den 15 juni i mina anteckningar på Facebook som jag nu ska citera:
Min dag började kl 9 efter att ha gått och lagt mig efter kl 4 på morgonen. Jag vaknar upp på vandrarhemmet Hayarkon 48 i Tel Aviv. Innan jag hade gått och lagt mig hade jag och en amerikansk kille som heter Anthony bestämt att vi skulle gå tillsammans till kontoret som har hand om kibbutzsökande. Vi går dit och får vänta över en timme innan något händer där, eftersom det är så fruktansvärt oorganiserat där.
Efteråt hade jag fått reda på att jag skulle åka till en kibbutz i Revivim som ligger lite söder om Beer Sheva. Då tog jag tillfället i akt och åkte till Jerusalem med buss. Det gick väldigt fort eftersom det är antagligen ca 5 mil det handlar om. Busstationerna i Tel Aviv och i Jerusalem är extremt stora att det är väldigt lätt att gå vilse. Det är dessutom väldigt irriterande att behöva visiteras så många gånger. Jag frågar en man efter det vandrarhem som ligger närmast. Jag fick hänvisningen att jag skulle gå rakt fram i ca 15 min. Tyvärr valde jag att följa vägen istället för att vika av, vilket gör att jag går vilse ända in i Mea Shea’rim. Det är ett väldigt känt område för sin ultraortodoxa befolkning. Till slut tröttnade jag på att gå vilse, framförallt när min karta inte stämmer överens med verkligheten alla gånger.
Jag vinkar in en taxi från gatkanten, och det visade sig att han inte kunde engelska, men han svängde av efter hörnet på gatan, ungefär där jag stod. Han går in i en affär precis bredvid för det visade sig att han kände ägaren, som kunde engelska. Jag bad om att få åka till det vandrarhem som låg närmast. Det visade sig att han tar mig till stadens utkant till ett svindyrt vandrarhem. Eftersom jag var för trött för att åka till ett annat ställe så fick jag checka in på det här stället. Det heter Bayit Vegan Guest House. När jag packar upp mina saker så upptäcker jag att min kamera var försvunnen. Jag fick panik och undrade vart den kunde vara. Senast jag mindes att jag hade den var på busstationen i Jerusalem. Jag åkte dit men fick höra att där man har glömda saker hade stängt för dagen. Då tänkte jag att jag skulle gå till den där affären som jag hade varit i innan när jag skulle ta taxin. Innan jag gick ut för att leta efter kameran fick jag höra att det finns 500 taxibolag bara i Jerusalem och nästan alla taxibilar ser likadana ut. Det var som att leta efter en nål i en höstack.
Men skam den som ger sig. Jag återvände till affären och frågade. Ägaren ringde sin kompis taxichauffören. Det skulle ta ett bra tag innan han skulle komma, så det innebar att jag hade tappat kameran när jag skulle kliva ur bilen. Då fick jag ett tillfälle att se mer av Mea Shea’rim. Märkligt nog så har jag aldrig känt mig så uttittad som när jag var i Mea Shea’rim. Både unga såväl som gamla stirrade. Det skulle eventuellt kunna vara att de inte gillade min t-shirt som är en Family Guy-t-shirt där det står att man ska supa tills man inte kan känna några känslor längre.
Jag träffade märkligt nog en muslimsk palestinier som arbetade i en affär i hjärtat av Mea Shea’rim. Han hade tydligen inte tillstånd till att göra det så det verkar som att han skulle flytta till Sverige om han skulle bli tagen av polisen. Han hade dessutom en vän i Örebro som han ringde, så jag fick tala med en arab i Örebro.
Efteråt gick jag tillbaka till affären. Efter en stund kom taxichauffören och jag fick tillbaka kameran om jag betalade 50 shekel (=100kr), vilket är 5 shekel mer än vad resan till vandrarhemmet kostade. Han sade dessutom 15 shekel så han blev lite sur när jag gav honom det, så då visade han en 50-lapp. Han kunde inte skillnaden mellan 15 och 50 på engelska. Jag blev väldigt sur på honom men jag fick i alla fall tillbaka min kamera. Han vän var i alla fall bättre. Han bjöd i alla fall på kaffe. Efter mycket om och men när jag skulle tillbaka till vandrarhemmet så gick jag vilse hela tiden eftersom kartan inte ville stämma överens med verkligheten alla gånger. På vägen tillbaka är det flera personen som frågar om jag behöver hjälp eftersom jag höll på och krånglade med min karta. En av dem visade sig vara från Danmark som bodde i Jerusalem.
Efter ett par timmar eller så kunde jag äntligen hitta tillbaka till vandrarhemmet. Jag har antagligen gått minst ett par mil idag. Jag borde skaffa en stegmätare för sådana stadsvandringar. Nu under kvällen så pågår det faktiskt en bar mitzva i ett rum i närheten eftersom det inte bara är ett vandrarhem utan även ett kulturellt institut.
Jag kommer att gå tillbaka till Mea Shea’rim och även gå till Gamla stan för att ta bilder där.
Här nedan kommer några bilder från Tel Aviv och Jaffa:
Här är bilder från Jerusalem:
Jag måste säga att det är ytterst märkligt att det endast fanns en enda bild på hela museet som visade döda människor i en liten massgrav i Estland. Det är väl ändå som att ge förintelseförnekare vatten på sin kvarn?
Här kommer fler bilder från Jerusalem:
Dessa bilder är från Be’er Sheva:
Revivim ligger mitt i Negevöknen, det vill säga det område jag inte ville till, mest på grund av värmen. Se en karta och andra bilder från Revivim här:
Jag arbetade med olika saker när jag var i Revivim. Jag hjälpte bland annat med att renovera lite, eftersom vi skulle ta emot cirka 50 australiensare som skulle komma samtidigt. Men jag arbetade även i tvätteriet och vek en hel del handdukar. Jag arbetade mest i disken, där jag antingen plockade ur diskmaskinen eller diskade plåtar.
Jag har ungefär 600 bilder från min tid i Israel men skulle ha haft många fler bilder om det inte vore så att jag tappade min kamera när jag var på väg till flygplatsen samma dag som jag skulle åka hem. Tyvärr fick jag aldrig tillbaka min kamera.
Ställ gärna frågor om Israel och/eller hur det är på en kibbutz.
Etiketter Be'er Sheva, Israel, Jaffa, Jerusalem, kibbutz, Revivim, Tel Aviv, Yafo



































18 oktober, 2011 kl. 16:15 |
hej! jag är extremt sugen på att jobba på en kibbutz och kommer ha tiden nästa år i maj – augusti. trivdes du på kibbutzen du jobbade på? vilka tider jobbade du och hur många dagar i månaden behövde du inte jobba?
var det så på din kibbutz att de fickpengar du fick bara kunde användas på kibbutzen?
18 oktober, 2011 kl. 16:33 |
Hej!
Jo, jag trivdes. Det är bara det att jag hamnade mitt i öknen trots att jag inte gillar öken. Jag brukade börja antingen kl 8 eller 8.30, beroende vart jag skulle arbeta. Vi arbetade tills dagens arbete blev klart, det vill säga någonstans mellan kl 11-16. När det gäller ledighet så kunde man ta ut det efter överenskommelse, så några åkte till Egypten, andra till Jerusalem, och så vidare. Annars fick man arbeta sex dagar i veckan.Jag fick fickpengar men systemet var att man hade ett särskilt konto på kibbutzen där till exempel när man åt mat så drogs det av på lönen. Men i slutet av varje månad kunde man antingen lägga in pengarna på det kontot, få pengarna i handen eller sätta in det på ett annat konto, där man kunde handla i en mataffär i byn, där man antingen kunde betala från det kontot eller använd kreditkort. De tog inte kontanter.
21 november, 2011 kl. 01:38 |
Hej
Jag funderat över om jag ska ta beslutet att åka till Israel och arbeta på en Kibbutz. Efter att ha gjort lite research så har jag förstått att det mest ekonomiska och enklaste sättet att ta sig dit är att ordna allt själv. Jag har ett några frågor om det hela dock.
- Jag läste i något forum att man måste registrera sig hos KPC (eller vart det var) en månad innan man åker dit, stämmer det?
- Vilka avgifter tillkommer ? Förutom flygresan (och privat konsumtion), så har jag förstått att det enda är försäkring och ett särskilt visum. Men tar KPC någon anmälningsavgift eller liknande? Kan man använda sitt bankkort där precis som hemma?
- Jag läste en annan killes resedagbok, och han fick vara 5 dagar på något sorts militärläger. Han sa att det fanns människor från andra kibbutzser där samtidigt, och jag undrar om det var något som du också fick göra. Detta är något som jag inte skulle vilja delta i, så jag hoppas att det är frivilligt.
- Arbetskläder. Jag läste någonstans att om man var lång så var det nog bäst att ta med sig egna arbetskläder. Men vad för arbetskläder; slitstarka byxor, handskar? Och vilka sorts skor skulle du rekommendera, både för arbete och fritid?
Jag hoppas du har tid att svara på mina (kanske underliga) frågor.
Mvh,
Niklas
21 november, 2011 kl. 02:14 |
Hej!
“- Jag läste i något forum att man måste registrera sig hos KPC (eller vart det var) en månad innan man åker dit, stämmer det?”
Japp, det stämmer. Det räcker att du skickar ett mail till dem.
“- Vilka avgifter tillkommer ? Förutom flygresan (och privat konsumtion), så har jag förstått att det enda är försäkring och ett särskilt visum. Men tar KPC någon anmälningsavgift eller liknande? Kan man använda sitt bankkort där precis som hemma?”
Ja, det kostar 800 shekel (=1600kr). Det är väldigt dyrt och det måste ske kontant. Det finns bankomater i närheten. Jag skällde till och med ut dem, men det berodde inte enbart på den dyra avgiften, utan även på deras dåliga organisering. Du kan använda ditt bankkort lite här och var, men se till att det är VISA-kort eller liknande, utifall att det skulle krångla. Tänk på att en avgift tillkommer om du använder ett utländskt bankkort (t ex ett svenskt bankkort).
“- Jag läste en annan killes resedagbok, och han fick vara 5 dagar på något sorts militärläger. Han sa att det fanns människor från andra kibbutzser där samtidigt, och jag undrar om det var något som du också fick göra. Detta är något som jag inte skulle vilja delta i, så jag hoppas att det är frivilligt.”
Det har jag aldrig hört talas om. Det är nog inte om kibbutzer utan snarare militärtjänst för frivilliga utlänningar i armén.
“- Arbetskläder. Jag läste någonstans att om man var lång så var det nog bäst att ta med sig egna arbetskläder. Men vad för arbetskläder; slitstarka byxor, handskar? Och vilka sorts skor skulle du rekommendera, både för arbete och fritid?”
Jag använde aldrig arbetskläder även om jag kunde ha gjort det. Det finns till låns där. Det brukar vara kvarglömda kläder. Är man över två meter lång så kanske det inte finns kläder i rätt storlek. Nu vet jag inte vilken tid på året du vill åka, men är det på sommaren, så är inte byxor det bästa valet pga värmen. Skulle du behöva handskar så kan du låna där. Jag tror jag använde handskar vid ett tillfälle.
Jag hoppas att jag har kunnat svara på dina frågor.
Mvh
Isak
21 november, 2011 kl. 03:22
Tack för det snabba svaret.
Jag har några följdfrågor:
- Är det http://www.kibbutz.org.il som man ska registrera sig hos? Så skriver man ut läkarformuläret, ber doktorn fylla i det, och bifogar det i mailet. Men som jag har förstått det så ska man alltså även ha med sig läkarintyget för att visa upp när man är framme hos KPC?
- Så här står det på deras hemsida gällande pengarna:
When going to the office you need to bring the following:
Your passport
A medical certificate stating that you are physically and mentally healthy
A return ticket
At least 800 NIS. We do not take this from you. We simply need to know that you have some money
And you have to pay for the following 850NIS:
Jag antar att man får betala med pengarna som man “visar upp”, och inte behöver ha med sig 1650 Shekels? Alltihop blir ju ändå betydligt billigare än att gå igenom Svekiv.
- Jag har förstått att man inte bokar flygbiljetterna innan man fått bekräftelse från KPC, men jag har läst att vissa har fått vänta ett par dagar för att få en plats på en kibbutz. Är det för att dom inte registrerat sig innan då? Jag undrar, eftersom kortaste tiden man är på en kibbutz är 3 månader, bör man boka flygbiljetterna så man har 2-3 dagars “marginal”? Hur gjorde du, bokade du flexibel biljett hem?
- Är det lugnt att ta med sig sin bärbara dator till kibbutzen?
- Vet du om man kan välja att bosätta sig i en moshav istället genom KPC, eller har dom bara hand om kibbutzer? Eftersom jag inte har tänkt dricka sprit och festa gratis så skulle det vara bra att få välja vad man ska göra med pengarna man tjänar.
Om jag ska åka iväg så har jag tänkt göra det i början på mars. Du får ursäkta om jag ställer några dumma frågor
Mvh,
Niklas
21 november, 2011 kl. 03:40
“- Är det http://www.kibbutz.org.il som man ska registrera sig hos? Så skriver man ut läkarformuläret, ber doktorn fylla i det, och bifogar det i mailet. Men som jag har förstått det så ska man alltså även ha med sig läkarintyget för att visa upp när man är framme hos KPC?
- Så här står det på deras hemsida gällande pengarna:
When going to the office you need to bring the following:
Your passport
A medical certificate stating that you are physically and mentally healthy
A return ticket
At least 800 NIS. We do not take this from you. We simply need to know that you have some money
And you have to pay for the following 850NIS:
Jag antar att man får betala med pengarna som man ”visar upp”, och inte behöver ha med sig 1650 Shekels? Alltihop blir ju ändå betydligt billigare än att gå igenom Svekiv.”
Det lättaste är att du skriver ut dessa dokument, tar dessa till en läkare så att han eller hon fyller i det. Sedan ska du skanna in det i datorn och skicka iväg det. Jag fick betala 850 shekel (jag mindes fel på 50 shekel). Det var jag väldigt förbannad på eftersom de inte kan sköta sitt jobb.
“- Jag har förstått att man inte bokar flygbiljetterna innan man fått bekräftelse från KPC, men jag har läst att vissa har fått vänta ett par dagar för att få en plats på en kibbutz. Är det för att dom inte registrerat sig innan då? Jag undrar, eftersom kortaste tiden man är på en kibbutz är 3 månader, bör man boka flygbiljetterna så man har 2-3 dagars ”marginal”? Hur gjorde du, bokade du flexibel biljett hem?”
Precis, vänta med bokningen förrän du har fått bekräftelse från KPC. Jag var registerar och de visste när jag skulle komma, men jag fick ändå vänta sex dagar innan jag kom på den kibbutz som jag skulle till, jag fick till och med vänta tre dagar innan jag ens fick reda på vart jag skulle. Men det beror mest på att det är väldigt få kibbutzer som accepterar en vistelse så kort som på två månader, som det var i mitt fall. I mitt fall så bokade jag flygbiljetterna. Jag förväntade mig att redan samma dag eller dagen efter min ankomst, att jag skulle till en kibbutz. Det betyder att jag tappade nästan en vecka från att inte vara på någon kibbutz. Det är på både gott och ont. Man får chansen att upptäcka Tel Aviv och kanske till och med andra städer. Det dåliga är att det är dyrt i Israel. Det är mycket som är dyrare än i Sverige. Dock kan det vara mycket billigt på kibbutzer. Jag hade inte flexibel biljett överhuvudtaget för övrigt.
“- Är det lugnt att ta med sig sin bärbara dator till kibbutzen?”
Ja, det går bra. Men var på din vakt! Där jag var så fick en tjej i rummet bredvid sin dator stulen av utomstående. Hon fick aldrig tillbaka sin dator. Se till att låsa dörren. Jag får dock erkänna att jag och min rumskamrat slarvade med det. Men vi hade också problem med vår dörr.
“- Vet du om man kan välja att bosätta sig i en moshav istället genom KPC, eller har dom bara hand om kibbutzer? Eftersom jag inte har tänkt dricka sprit och festa gratis så skulle det vara bra att få välja vad man ska göra med pengarna man tjänar.”
Det vet jag inte. Jag tror att de söks separat. Man brukar normalt sett inte dricka sprit eller liknande alldeles gratis. Vi fick gratis mat och dryck (inkl. öl) när vår kibbutz hade jubileum. Där jag var så kunde en öl (Goldstar, israelisk mörk öl) kosta 16 kr på biljardbaren. Den var dock dyrare på discot, ungefär som det kostar på krogen både i Sverige och i Israel. Normalt sett kan alkoholen vara några kronor billigare där än i Sverige. Men om du inte vill dricka alkohol så är det bra för dig, men räkna med att du kan bli ganska ensam om det. Tänk på att drogmissbruk är vanligt på kibbutzer, även om dessa inte är tillåtna.
“Om jag ska åka iväg så har jag tänkt göra det i början på mars. Du får ursäkta om jag ställer några dumma frågor
”
Okej, du åker alltså på våren/tidig sommar. Ja, det är mycket bättre än när jag var där när det var som varmast. Det är inga dumma frågor. Jag minns själv hur svårt det var att få reda på saker och ting innan jag åkte ner dit.
10 december, 2011 kl. 17:29 |
[...] his blog, Isak Nygren brags about his pilgrimage to the land of his people: Israel (stolen land of Palestine). “By the way, if you see a creature like this in a Nordic [...]