Det väl kanske dags att skriva lite om min tid i Israel. Jag befann mig i Israel mellan den 13 juni 2011 till 12 augusti 2011. Två månader så att säga. Jag åkte dit för att arbeta på en kibbutz. Jag tänkte hela tiden att jag absolut inte ville åka till öknen och bo där i två månader, eftersom jag inte har något övers för öken sedan jag var i Saharaöknen år 2005. Jag valde att göra allting själv istället för att låta SVEKIV göra pappersarbetet åt mig. Jag hade två skäl att göra det själv. Det första var att man sparar pengar på det. Mitt andra skäl var att SVEKIV kräver att man befinner sig på kibbutzen i minst tre månader. Jag kunde inte stanna där i tre månader eftersom jag var tvungen att åka tillbaka för högskolestudier. Det var ett skönt avbrott från studierna. Jag gillar dessutom att resa och uppleva andra kulturer.
Israel är ett mycket litet land med stor befolkning. Det bor 7 miljoner i Israel, som är ungefär lika stort som Småland. Jämför Småland som bara har lite över 700 000 invånare. Om man tittar på kartan så ser man att det skulle finnas plats för flera Israel inom Sveriges gränser:

Jag flög till Ben Gurion Airport som ligger nära Tel Aviv. Tel Aviv är den största staden i Israel. Vill man arbeta på en kibbutz som volontär, som jag var, så får man åka till ”volontärer till kibbutzers riksorganisation” eller vad man nu kan kalla det, som ligger i Tel Aviv. Jag trodde att jag skulle åka samma dag eller dagen efter till den kibbutz som jag skulle till. Man får inte reda på i förväg om vilken kibbutz man ska till. Jag trodde att det skulle vara så eftersom jag landade i Israel ungefär klockan 5 på morgonen och att de dessutom vet att jag ska komma. Detta var måndagen den 13 juni. Jag fick reda på att den som visste det hade en ledig dag så jag var tvungen att återkomma nästa dag för att ta reda på det. Det blir svårare att få en plats om man bara ska stanna två månader. Jag blev ombedd att återkomma dagen efter. Jag bodde på Hayarkon 48 som är ett billigt vandrarhem som jag gillade. Jag besökte kontoret som jag hade varit dagen innan och frågade om jag hade fått en plats där. Det hade jag inte. Jag var inte så glad över det eftersom det är dyrt att leva i Israel. Dessutom bodde jag ungefär 50 meter från stranden så priserna var ännu högre där. Nästa dag på onsdagen som var den 15 juni och det var då som jag fick reda på vart jag skulle. Jag skulle till Revivim söndagen den 19 juni. Jag skrev om min dag den 15 juni i mina anteckningar på Facebook som jag nu ska citera:
Min dag började kl 9 efter att ha gått och lagt mig efter kl 4 på morgonen. Jag vaknar upp på vandrarhemmet Hayarkon 48 i Tel Aviv. Innan jag hade gått och lagt mig hade jag och en amerikansk kille som heter Anthony bestämt att vi skulle gå tillsammans till kontoret som har hand om kibbutzsökande. Vi går dit och får vänta över en timme innan något händer där, eftersom det är så fruktansvärt oorganiserat där.
Efteråt hade jag fått reda på att jag skulle åka till en kibbutz i Revivim som ligger lite söder om Beer Sheva. Då tog jag tillfället i akt och åkte till Jerusalem med buss. Det gick väldigt fort eftersom det är antagligen ca 5 mil det handlar om. Busstationerna i Tel Aviv och i Jerusalem är extremt stora att det är väldigt lätt att gå vilse. Det är dessutom väldigt irriterande att behöva visiteras så många gånger. Jag frågar en man efter det vandrarhem som ligger närmast. Jag fick hänvisningen att jag skulle gå rakt fram i ca 15 min. Tyvärr valde jag att följa vägen istället för att vika av, vilket gör att jag går vilse ända in i Mea Shea’rim. Det är ett väldigt känt område för sin ultraortodoxa befolkning. Till slut tröttnade jag på att gå vilse, framförallt när min karta inte stämmer överens med verkligheten alla gånger.
Jag vinkar in en taxi från gatkanten, och det visade sig att han inte kunde engelska, men han svängde av efter hörnet på gatan, ungefär där jag stod. Han går in i en affär precis bredvid för det visade sig att han kände ägaren, som kunde engelska. Jag bad om att få åka till det vandrarhem som låg närmast. Det visade sig att han tar mig till stadens utkant till ett svindyrt vandrarhem. Eftersom jag var för trött för att åka till ett annat ställe så fick jag checka in på det här stället. Det heter Bayit Vegan Guest House. När jag packar upp mina saker så upptäcker jag att min kamera var försvunnen. Jag fick panik och undrade vart den kunde vara. Senast jag mindes att jag hade den var på busstationen i Jerusalem. Jag åkte dit men fick höra att där man har glömda saker hade stängt för dagen. Då tänkte jag att jag skulle gå till den där affären som jag hade varit i innan när jag skulle ta taxin. Innan jag gick ut för att leta efter kameran fick jag höra att det finns 500 taxibolag bara i Jerusalem och nästan alla taxibilar ser likadana ut. Det var som att leta efter en nål i en höstack.
Men skam den som ger sig. Jag återvände till affären och frågade. Ägaren ringde sin kompis taxichauffören. Det skulle ta ett bra tag innan han skulle komma, så det innebar att jag hade tappat kameran när jag skulle kliva ur bilen. Då fick jag ett tillfälle att se mer av Mea Shea’rim. Märkligt nog så har jag aldrig känt mig så uttittad som när jag var i Mea Shea’rim. Både unga såväl som gamla stirrade. Det skulle eventuellt kunna vara att de inte gillade min t-shirt som är en Family Guy-t-shirt där det står att man ska supa tills man inte kan känna några känslor längre.
Jag träffade märkligt nog en muslimsk palestinier som arbetade i en affär i hjärtat av Mea Shea’rim. Han hade tydligen inte tillstånd till att göra det så det verkar som att han skulle flytta till Sverige om han skulle bli tagen av polisen. Han hade dessutom en vän i Örebro som han ringde, så jag fick tala med en arab i Örebro.
Efteråt gick jag tillbaka till affären. Efter en stund kom taxichauffören och jag fick tillbaka kameran om jag betalade 50 shekel (=100kr), vilket är 5 shekel mer än vad resan till vandrarhemmet kostade. Han sade dessutom 15 shekel så han blev lite sur när jag gav honom det, så då visade han en 50-lapp. Han kunde inte skillnaden mellan 15 och 50 på engelska. Jag blev väldigt sur på honom men jag fick i alla fall tillbaka min kamera. Han vän var i alla fall bättre. Han bjöd i alla fall på kaffe. Efter mycket om och men när jag skulle tillbaka till vandrarhemmet så gick jag vilse hela tiden eftersom kartan inte ville stämma överens med verkligheten alla gånger. På vägen tillbaka är det flera personen som frågar om jag behöver hjälp eftersom jag höll på och krånglade med min karta. En av dem visade sig vara från Danmark som bodde i Jerusalem.
Efter ett par timmar eller så kunde jag äntligen hitta tillbaka till vandrarhemmet. Jag har antagligen gått minst ett par mil idag. Jag borde skaffa en stegmätare för sådana stadsvandringar. Nu under kvällen så pågår det faktiskt en bar mitzva i ett rum i närheten eftersom det inte bara är ett vandrarhem utan även ett kulturellt institut.
Jag kommer att gå tillbaka till Mea Shea’rim och även gå till Gamla stan för att ta bilder där.
Här nedan kommer några bilder från Tel Aviv och Jaffa:
Här är bilder från Jerusalem:
Jag måste säga att det är ytterst märkligt att det endast fanns en enda bild på hela museet som visade döda människor i en liten massgrav i Estland. Det är väl ändå som att ge förintelseförnekare vatten på sin kvarn?
Här kommer fler bilder från Jerusalem:
Dessa bilder är från Be’er Sheva:
Revivim ligger mitt i Negevöknen, det vill säga det område jag inte ville till, mest på grund av värmen. Se en karta och andra bilder från Revivim här:
Jag arbetade med olika saker när jag var i Revivim. Jag hjälpte bland annat med att renovera lite, eftersom vi skulle ta emot cirka 50 australiensare som skulle komma samtidigt. Men jag arbetade även i tvätteriet och vek en hel del handdukar. Jag arbetade mest i disken, där jag antingen plockade ur diskmaskinen eller diskade plåtar.
Jag har ungefär 600 bilder från min tid i Israel men skulle ha haft många fler bilder om det inte vore så att jag tappade min kamera när jag var på väg till flygplatsen samma dag som jag skulle åka hem. Tyvärr fick jag aldrig tillbaka min kamera.
Ställ gärna frågor om Israel och/eller hur det är på en kibbutz.


































